Det var ju här det började, när jag höll på med multisport märkte jag att just mountainbike var den av grenarna som var roligast. Efter att jag bytte ut min gamla Miyata mot en KHS Alite 4000 var inte bara intresset för cyklingen utan även prylhysterin ett faktum. Började med att byta ut lite smådelar, knäckte ramen så att en ny införskaffades och så fortsatte det tills det enda som var kvar av ursprunget var vevlagret.

Jakten på den ultimata cykeln fortsätter och jag har vid det här laget insett att det inte finns en perfekt cykel utan det är alltid en kompromiss och ett personligt val. Här presenterar jag mina val och varför de är rätt för mig, självklart är jag öppen för förändringar så tips och idéer mottages gärna!

Ibis Mojo SL

Helt underbar cykel när det är riktigt stökigt eller när man bara vill glida runt på hemma-banan. Kanske inte alltid snabbast men det beror på att man inte kan hålla sig från att testa det där omöjliga spåret man aldrig klarat med hardtailen, eller för att man bara måste leka lite extra på de tekniskt svåraste partierna. Hela tiden med ett leende på läpparna, i bland ett  hånleende för att polaren var tvungen att kliva av när han inte klarade/vågade droppet du precis kört över.

 

Rocky Mountain Vertex Team

Nu snackar vi seriös racing, lätt som en fjäder och styv som ett spett. Den här glider man inte runt med, här skall det smiskas singeltrack med mjölksyran sprutande ur öronen och blodsmak i munnen. Mellan tävlingarna putsas det på alla läckra detaljer, en ram från Rocky Mountain som varit med sedan hedenhös utrustad med Tysk ingenjörskonst som tillsammans bildar en cykel som verkligen är one of a kind.